FRA. FRA. FRA. Djupa andetag. Nästa vecka har de som har fått för sig stå för en frihetlig politik bestämt sig för att rösta igenom det som innebär att jag egentligen inte behöver blogga. Allt jag säger och skriver kommer ändå dokumenteras av staten. Genom att avlyssna mina telefonsamtal med mamma i vilka jag frågar henne om hon kan köpa bröd när hon är på väg hem från jobbet, kommer bidra enormt mycket till att öka rikets säkerhet.
Mina mail innehåller ingenting som hjälper till att avslöja internationell terrorism. Hur mycket jag än velat bli av med terrorism och velat hjälpa till att motverka det, är inte ett vidarebefodrande av mina mail det första jag skulle göra. Kalla mig dogmatisk, men jag hade nog satsat på ett lite starkare försvar istället för en massa mailläsande.
Men visst, jag har ju ingenting att dölja så då är det fritt fram. Jag kan lika gärna gå naken, för de flesta har väl listat ut att jag har en kropp under kläderna, så då har jag ju ingenting att dölja där heller.
Men medan vi här hälsar 1984 välkommen, verkar Kuba hitta lite frihet. Likalönsprincipen i vilken man får betalt för att ha ett jobb dumpas och ersätts av att få betalt för det jobb man faktiskt gör. Oerhört kreativt. Nu kan även kubaner tjäna pengar. Smart system, det där, att kunna tjäna ihop pengar på att jobba. Då kan man ju påverka sin egen tillvaro. Tänk om fler kunde göra det, förbättra sin egen situation istället för att låta staten göra det. Då kanske fler faktiskt hade haft det bättre. För staten har ju en viss tendens att fokusera på annat än just individens bästa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar